Nu har det varit tyst länge. Jag har ingen bättre ursäkt än mycket jobb och lite fritid. Har inte hunnit med mycket för utom att repa upp min fina kofta. Jag beslutade att sticka om den men i en mindre storlek så jag kan använda den. Det är ju ingen meningen att ha kofta hängandes som dammsamlare.

Här om veckan kom min underbara kollega E ner till jobbet på caféet och gav mig en blomma som tack för att jag ställt upp och jóbbat hennes lördagar. Helt underbar gest som gör mig rörd. Det var absolut inte nödvändigt efter som jag gladerligen suger åt mig alla arbetspass som finns men faktumet att hon faktiskt gav mig en blomma för att visa sin tacksamhet är helt fantastikt. Man ska verkligen vara rädd om sin kollegor och då och då visa lite uppmuntran. Det förgyller verklgien tillvaron.

Tack underbara du!!