I dag har jag suttit på Café William och sticka hela förmiddagen och en bit av eftermiddagen. Som jag har saknat det. Så mysigt att bara kunna mysa ner sig i deras soffa och sticka för allt vad det är värt! Väl där fick jag synd på en ur gullig lampskärm som skulle passa perfekt till min loppis lampa jag har målat vit, 10 kr gav jag för skärmen. Det bästa med den är att när jag väl har tröttnat på den så har den en ram ställning eller vad man ska kalla det, så då är det bara att sy en ny lamp skärm. Men än så länge får den vara orörd!!

I kväll blir det stick café ååh så jag längtar och jag har fått den stora äran att slippa tänka på att laga mat så jag kan i lugn och ro bara roa mig med det jag tycker är kul!!

Har nyligen kommit hem från en lite jobb intervju. Förhoppningsvis, håller tummarna, så ska jag kanske få jobba varannan lördag på ett annat Café. Skulle vara super roligt.

Jag håller på vid sidan av koftan ett mega projekt som aldrig tar slut. Ett överkast virkat med mormorsrutor. Puh, det var större projekt än jag föreställde mig och då föreställde jag mig att det skulle vara stort. Än så länge är jag inte i närheten av färdig. Men jag har fått ihop några rutor i alla fall. Tanken är att det ska gå mesta dels i vita rutor med några stänka av rosa, blått och lila lite här och var.

Skam den som ger sig!!

Kram Therese

Nu har det varit tyst länge. Jag har ingen bättre ursäkt än mycket jobb och lite fritid. Har inte hunnit med mycket för utom att repa upp min fina kofta. Jag beslutade att sticka om den men i en mindre storlek så jag kan använda den. Det är ju ingen meningen att ha kofta hängandes som dammsamlare.

Här om veckan kom min underbara kollega E ner till jobbet på caféet och gav mig en blomma som tack för att jag ställt upp och jóbbat hennes lördagar. Helt underbar gest som gör mig rörd. Det var absolut inte nödvändigt efter som jag gladerligen suger åt mig alla arbetspass som finns men faktumet att hon faktiskt gav mig en blomma för att visa sin tacksamhet är helt fantastikt. Man ska verkligen vara rädd om sin kollegor och då och då visa lite uppmuntran. Det förgyller verklgien tillvaron.

Tack underbara du!!

Det har inte blivit mycket bloggande de senaste dagarna. Det har heller inte gått många knop här hemma om jag ska fortsätta på ärligthets temat. Det har känns som att allt pysslande har runnit ur mig. Så därför vart jag så oerhört glad när jag vaknade och såg solen. Helt underbart.

Jag har ialla fall lyckats sticka klart min allra första kofta som jag tyckte vart så otroligt fin. Och ännu finare blev den när jag hittade super vackra knappar på second hand för 1kr styck. MEN problemet är bara det att den är två stora storlekar för stor :( Jag min klant, vet inte hur jag lyckades med jag gjorde det, läst fel i beeskrivningen. Iställt för medium som det skulle vara så blev XL.

Men jag har i alla fall stickat en kofta alldeles själv :) jag nöjer mig med det så länge :)